När livet kommer emellan

Det var inte ett planerat avbrott här från bloggen. Ibland kommer bara livet emellan. Som nu.

Efter 13 år tillsammans har vi bestämt oss för att separera. Inte ett lätt beslut att fatta. Det rör om, rör upp och livet är något av en berg-och dalbana just nu. För även om vi är överens var jag nog inte riktigt beredd på smärtan och tårarna. 13 år tillsammans sätter sina spår och vissa dagar är tunga som bly. Man går som i dvala och gör det man ska. Men man är inte riktigt där. Man är tom.

Men allt blir bra till slut, det vet jag. När jag kommit in i mitt nya boende med mina saker, när nya rutiner har satt sig och lugnet lagt sig. Då blir det bra. Vad som däremot aldrig kommer att kännas bra är barnen, hur vänjer man sig med att träffa dem varannan vecka? Jag förstår ju att man gör det men hur?

Bloggen kommer att ta en till paus nu.

Jag måste fokusera på nuet och de mina för att ta mig framåt. Kanske ses vi på andra sidan nyår. 

Med ett helt oskrivet blad framför oss

 

Vinden har vänt

Ni som läst här ett tag har väl inte missat att jag detta år tagit ett par stora beslut. Att säga upp mig utan nytt jobb, öppna webshop är på sätt och vis väldigt "o-jag". Efter att ha letat jobb hela våren och sommaren började jag verkligen tvivla på mitt beslut att säga upp mig. Trots att jag innerst inne i magtrakten kände att det var bland det bästa jag gjort. Men utan jobb och utan ersättning blir det rätt tufft ekonomiskt men att vända pengar funkar en kortare period om man verkligen vill.

I augusti började jag på ett nytt jobb med insikten att det kunde bli tufft att tillbringa 2,5-3 timmar i resväg varje dag, att det pga detta skulle bli svårt att få ihop timmarna. Och sen så långt i från vad jag gjort förut. Jag har verkligen gillat kollegorna men inte känt mig "hemma". Så när det dök upp en annan möjlighet så tog jag den. 4 intervjuer/möten senare så har jag nu ett nytt jobb from januari.

Det känns fantastiskt! 

Känslan i magen är så rätt (hoppas jag). Centralt läge mitt i smeten, trevliga kollegor (vad det verkar), det känns spontant som om de bryr sig om sin personal, inom mitt "gamla" område som jag kan och känner till och framförallt, ett jobb med stor potential och utvecklingsmöjligheter. 

Jag börjar nu efter trettondagen och jag längtar efter att få lära mig nya saker och träffa nya människor.Jag kunde inte få en bättre julklapp.

Det är som Petter sjunger "det är min tur nu, vinden har vänt".