Det var inte ett planerat avbrott här från bloggen. Ibland kommer bara livet emellan. Som nu.
Efter 13 år tillsammans har vi bestämt oss för att separera. Inte ett lätt beslut att fatta. Det rör om, rör upp och livet är något av en berg-och dalbana just nu. För även om vi är överens var jag nog inte riktigt beredd på smärtan och tårarna. 13 år tillsammans sätter sina spår och vissa dagar är tunga som bly. Man går som i dvala och gör det man ska. Men man är inte riktigt där. Man är tom.
Men allt blir bra till slut, det vet jag. När jag kommit in i mitt nya boende med mina saker, när nya rutiner har satt sig och lugnet lagt sig. Då blir det bra. Vad som däremot aldrig kommer att kännas bra är barnen, hur vänjer man sig med att träffa dem varannan vecka? Jag förstår ju att man gör det men hur?
Bloggen kommer att ta en till paus nu.
Jag måste fokusera på nuet och de mina för att ta mig framåt. Kanske ses vi på andra sidan nyår.
Med ett helt oskrivet blad framför oss
.JPG)
5 kommentarer:
Åh, tråkigt och jag skickar strykekramar från Skåne, hoppas allt går så bra det kan nu.
Vad tråkigt, men ändå bättre att ni är överens och inte bara en part vill det. Det kommer nog ta tid att landa i det nya, men jag är säker på att du fixar det galant. Jag håller tummarna för er och hoppas på att det går bra för barnen också. Kramar till dig!
Så himla himla trist:-( Kram
Du kommer att landa och jag hoppas det blir mjukt. Tråkigt är det alltid att ens drömmar om livet inte blev som man ville, men något annat är nog meningen. Barnen har du alltid ändå i ditt hjärta, även om de är hos sin pappa då och då...alltid.
Kramar!
Tänker på dig hjärtat! När allt lugnat sig är ni mer än välkomna hit! Och du får gärna komma själv också om du behöver komma bort lite! <3 Finns alltid ett gästrum för dig!! <3
Bamsekram!
Skicka en kommentar