Hemma igen efter vad som förhoppningsvis var sista besöket hos barnmorskan innan förlossningen. Vi har för säkerhets skull bokat in ett till besök fredag 13. Bara det borde avskräcka bebisen att komma för sent. Jag hade lite högt blodtryck och pyttelite antydan till protein i urinen så BM bad mig bara hålla koll på ev huvudvärk, svullnad etc. Jag har knappt svällt alls så jag tror inte att det är havandeskapsförgiftning på gång. Även förra förlossningen hade jag högt blodtryck. Det var toppen fram tills just själva D-day då det plötsligt skenade iväg. Dock mådde jag toppen (så toppen man nu kan må efter ett 16-timmars maraton) och orsaken hittades aldrig. Nåväl, jag tar det lugnt och håller koll.
Det blev ett besök på ett café för att moffa lite mjukglass innan vi åkte hemåt. Intyg till Sats om att jag är gravid (om det nu skulle undgå någon) är fixat och lämnat.
Sonen däckade i bilen och jag håller på att fota lite barnkläder som så småningom ska ut på Tradera. Skönt att ta det lite pö om pö och lägga in i Pro-listern så är det klart när jag väl känner att det är dags.
Med tanke på min vän
Apans inlägg tidigare idag om människors konsumtion så inser jag att jag nog framstår som världens shopoholic och visst ligger det några uns sanning i det.
Jag ska dock förklara lite hur det går till i vårt hem då jag aldrig skulle låna pengar på sånt som SMS-lån etc för att kunna handla "lyxkonsumtionsvaror" (med det menar jag sånt jag egentligen inte behöver utan sånt som kanske bara kan anses som en liten vardagslyx typ fina kläder, musik, böcker etc)
Jag har sedan storebror var ca ett halvår nästan uteslutande sålt och köpt barnkläder på Tradera. Mest sålt. Jag har sålt de urväxta barnkläderna för att kunna köpa nya. Jag är ingen samlare och jag tröttnar fort på ett plagg så när det är "förbrukat" så hamnar det på Tradera. Jag älskar att rensa och det är kul när kulorna rullar in.
Jag ska inte hymla med att jag tycker att det är roligt och för mig är det en slags hobby att hålla på med detta. Visst har man ju någon gång från första början köpt/fått kläderna till att börja med men det känns lite som recycling att kunna sälja dem, köpa nya (och med nya menar jag både nytt och begagnat). Istället för att som många gör, köper nytt och sparar. Och sparar i flera år tills man slänger det på soporna. Vissa månader har jag dragit in tusenlappar och många gånger fått mer för de använda kläderna än vad jag själv köpt dem för. Jag har även som egen policy att jag inte får köpa något nytt om jag inte har pengar på mitt speciella Traderakonto. Med andra ord så tar jag väldigt sällan från den gemensamma ekonomin och shoppar loss för. Visst händer det att jag storshoppar med de pengarna men då är det ofta på rea och då kanske en större volym kläder vid ett enda tillfälle så utslaget på ett år blir det inte så mycket i månaden. Jag köper en del plagg till mig själv på Tradera och danska Trendsales, inser att plagget inte är jag och säljer. Så totalmängden i garderoben är relativ konstant även om det troligen inte ser ut så sett utifrån.
Många överkonsumerar och sätter sig själva (och familjen) i skiten med lån med höga räntor och sparar inte ett korvöre. Personligen så bryr jag mig inte om folks konsumtion så länge man sköter det snyggt och inte sätter sig själv eller familjen i skuldfällor. Vad man lägger pengarna på är ens egen business så länge man gör rätt för sig och först har betalt sina räkningar och skulder. En del vill resa, en del köpa kläder, en del köpa båt osv. Nog om det. Pengar och ekonomi verkar vara är ett känsligt ämne för de flesta. Är du Spara eller Slösa?
.JPG)
