När livet kommer emellan

Det var inte ett planerat avbrott här från bloggen. Ibland kommer bara livet emellan. Som nu.

Efter 13 år tillsammans har vi bestämt oss för att separera. Inte ett lätt beslut att fatta. Det rör om, rör upp och livet är något av en berg-och dalbana just nu. För även om vi är överens var jag nog inte riktigt beredd på smärtan och tårarna. 13 år tillsammans sätter sina spår och vissa dagar är tunga som bly. Man går som i dvala och gör det man ska. Men man är inte riktigt där. Man är tom.

Men allt blir bra till slut, det vet jag. När jag kommit in i mitt nya boende med mina saker, när nya rutiner har satt sig och lugnet lagt sig. Då blir det bra. Vad som däremot aldrig kommer att kännas bra är barnen, hur vänjer man sig med att träffa dem varannan vecka? Jag förstår ju att man gör det men hur?

Bloggen kommer att ta en till paus nu.

Jag måste fokusera på nuet och de mina för att ta mig framåt. Kanske ses vi på andra sidan nyår. 

Med ett helt oskrivet blad framför oss