I dag är det en månad sen som Lea såg dagens ljus. Det känns märkligt att hon trots allt bara är en månad gammal, på sätt och vis är det som om hon alltid funnits här. Förlossningen känns avlägsen och det är svårt att tro att vi för en månad sen såg ut över hustaken vid BB Sthlm och såg det enorma blixtovädret som utspelade sig där. Det var mäktigt och ännu mäktigare att tidigare samma dag blivit 2-barnsmorsa.
Här kommer min denna gång rätt korta förlossningsberättelse;
Vid 04.30 på fredagsmorgonen (på beräknad födsel) satt jag och klockade värkar med 7-8 minuters mellanrum. Inte tillräckligt onda eller täta för att åka till BB. Senare på morgonen väckte jag A och sa att vi troligen skulle behöva åka in senare under dagen.
Värkarna var ännu väldigt hanterbara och började så småningom bli rätt oregelbundna. Vi bestämde i alla fall att vi skulle lämna N hos mina föräldrar efter frukosten om det skulle bli aktuellt att åka in. Efter att han var lämnad så avstannade hela värkarbetet och resterande delen av dagen tillbringade jag och A med att ta det lugnt, göra ett par ärenden och äta lunch tillsammans. Det kom någon enstaka värk framåt eftermiddagen igen men inte så pass starka att det kändes nära.
Vi pratade med mamma igen på kvällen och bestämde att N skulle sova där trots allt eftersom jag ändå kände i kroppen att det var något på gång. Vi åt en mysig middag på balkongen och strax därefter började värkarna komma tillbaka igen. Vi bestämde oss för att avvakta och se en film men det blev till slut outhärdigt när värkarna kom med ca 5-6 min mellanrum. Vetekudden använde jag flitigt. Vi ringde BB runt kl 21 och de sa att vi fick komma in om vi ville. Värkarna kom tätare i bilen på vägen in och var nu med ca 4 min mellanrum.
21.55 Skrevs jag in på BB Sthlm och vi fick vårt förlossningsrum. Undersköterskan tog lite uppgifter och sen kom BM in för att höra hur det var. Mitt blodtryck var något högt precis som förra gången på förlossningen. Värkarna avtog lite och vi lämnades ensamma en stund efter att ha fått lite kaffe och saft. En stund senare kopplades jag upp med CTG för att kolla bebisens hjärtslag och mina värkar. Allt såg bra ut men inte så intensiva värkar än tyvärr.
23.15 BM frågade om jag ville bli undersökt nu eller vänta lite. Tyckte det var lika bra att få domen på en gång och till min besvikelse var jag bara öppen 3 cm. Suck! Räknade lite snabbt och tänkte att det ju kan dröja 7-8 timmar till innan det var dags.
Kort efter att BM gått ut igen drog värkarna igång med full kraft och det var mycket tätare mellan dem och de var mycket mer intensiva. Tror att det gjorde sitt till att BM varit där och petat lite.
00.00 Efter en stund med sjukt värkande mage och rygg kände jag att det var dags för en värmande dusch. Det lindrade lite kort för en stund.
00.50 Tar lustgas och det gör rejält ont. A fick liksom förra gången massera/trycka på min rygg medan jag hade vetekudden framtill på magen. Jag gick och andades lustgas genom värkarna.
01.15 BM kollar igen och jag är nu öppen 7-8 cm. Inte så konstigt att jag haft ont när jag öppnat mig så snabbt! Hon säger att jag inte ska bli förvånad om jag snart börjar känna krystvärkar.
01.30 Börjar känna att krystvärkarna är på gång. Vill gå på toa för att kissa innan det är dags. Väl på toan kommer första krystvärken och jag slänger mig ner på golvet då jag känner att jag inte kan sitta på toan. A är ute och ska värma vetekudden och BM får massera min rygg. Hon föreslår därefter att jag ska sätta mig på förlossningspallen där jag sedan sitter när A kommer tillbaka till rummet igen helt ovetandes om att jag är så pass nära att leverera bebis. Han sätter sig bakom och jag tar ett stadigt tag om lustgasen.
01.43 Känner hur det blir varmt och att vattnet går och jag krystar. Krystar igen och BM ber mig hålla emot. Ehh, hur då? Jag har liksom inte den kollen över kroppen i dåläget. Hör barnmorskans röst långt borta genom lustgasdimman (blundar hårt och koncentrerar mig) att nu huvudet är ute. En krystning till och vips...gallskrik!
01.46... bebis är ute! Äntligen kan jag släppa lustgasen och ta emot den lilla kletiga krabaten som läggs på mitt bröst. A har ännu inte hunnit fatta att det gick så fort på sluttampen och det tar några minuter innan vi frågar BM vad det är för kön. Det är som om vi liksom inte själva vågar kolla efter. BM säger att hon inte heller vet. Vi kikar efter och blir lätt chockade. Det är en tjej vilket ingen av oss trott. Hon är världens finaste såklart.
Efter förlossningen får vi tillbringa flera timmar på rummet med att försöka sänka mitt blodtryck som höjts ännu mer under förlossningen. Vid 8-tiden på morgonen får vi vårt eget rum och kan äntligen vila i en riktig säng och hela dagen bara bekanta oss med den vackraste lilla tjej vi sett,
Lea.
.JPG)
