N har mer eller mindre alltid (så länge han nu har levt) varit envis. Det har yttrat sig på olika sätt genom olika faser. Sedan ett par veckor tillbaka (runt 2 årsdagen) bjuder han även på det berömda och omtalade 2-årstrotset. Det där som gör att man drar sig från att vistas i offentliga lokaler såsom restauranger, mataffärer och dylikt.
Förra helgen fick han ett vredesutbrott där vi åt lunch i den lokala gallerian. Han slänger besticken på golvet och gallskriker hysteriskt när han inte vill sitta på sin stol. Den djupt tomatröda mamman tar sonen under armen (typ) och går ut. Puh! Affären undviker jag helt om jag kan.
Dagislämningarna börjar likna någon slags Norén-pjäs. Det spelas över och hela registret används- gråtattacker, vredesutbrott, skrik och att lägga sig raklång på golvet med huvudet i händerna. Orsakerna? Ja, det kan bero på att man inte vill ta av sig skorna, man inte vill lägga mössan på hyllan, inte vill gå in på dagis, inte vill ta av sig jackan eller inte får ta någon annans jacka. Det mesta verkar trigga 2-åringens humör. Det mest använda ordet just nu är nog NEJ! och NEJ MAMMA/PAPPA!
Trots trotset är det en rolig period nu och vi har ständigt ett litet eko här hemma. Säger man eko, så säger "ekot" eko. Säger man härmapa så kommer kort därefter ärmapa.
Det fullkomligen spottar ut nya ord från den lilla munnen. Man hör honom ibland vid nattningen ligga och viska ord han hört under dagen. Liksom för att öva.
Alla faser har väl sin charm men hittills är pratet det absolut bästa. Man kan helt plötsligt kommunicera med sitt barn. Det är underbart att höra ord som "pussa mamma" etc. Då känns trotset långt borta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
4 kommentarer:
Usch! Har varit där och kaninte mer än att säga.. Du är världens bästa mamma till din lilla gulsklimp (ävenom han kanske inte är så dyr alltid just nu.. :D) Tänk också på att alla "duktiga" mammor som kollar nedlåtande på dig när din son får ett bryt, har alla varit med om det och egentligen tänker -usch stackars henne. Tack o lov sitter min lilla Nisse still för en gångs skull... :D Kramisar
Ojdå - är det dags för den där perioden nu :) Jag känner igen det från Hugo ;)
Hoppas att du kan handla med honom någon dag i alla fall ;)
KRAAAAAAAM!!
Välkommen till klubben. ;-)
Känner igen det så väl: vill inte ta av sig jackan, VILL ta av sig jackan... jamen, hur ska man veta??
Och ta hand om sig o krya på sig kära du, såg förra inlägget.
Kram !
PS. Ofta brukar det hjälpa om M får en egen liten vagn i affärn - fast då måste man ju å andra sidan kolla så han inte kör på nån stackare... Lycka till!
Vet du, jag älskar att höra om sånt där hos andra. Så jag förstår att vi inte är ensamma...
;-)
Es värsta verkar vara över men man vet aldrig. Det är skitjobbigt när man är mitt i detta och det blir tjafs om allt känns det som. Sen är det så oförutsägbart. När man minst anar kan humöret slå till o det är DRYGT!
KRAM på dig
Skicka en kommentar