torsdag 15 oktober 2009

Så skimrande var aldrig havet

"Så skimrande var aldrig havet
Och stranden aldrig så befriande
Fälten ängarna och träden aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
Som när du gick vid min sida
mot solnedgången aftonen den underbara
Då dina lockar dolde mig för världen
Medan du dränkte alla mina sorger
Älskling, i din första kyss"

Denna låt sjöng man på din begravning för snart 2 år sen. Du är saknad.
Vila i frid älskade mormor!

2 kommentarer:

Villa Hemma sa...

Usch, vad sorgligt...

kram på dig

Me sa...

Kram!