Ur fas

Jag känner mig ur fas just nu. Många tankar som far runt i huvudet, beslut att fatta. Och så tröttheten. Den där förbannade tröttheten som aldrig riktigt vill försvinna. Tiden går i 180 och ändå hinner jag inget. Har ingen extra ork att göra det där roliga. Som att bjuda hem folk på en spontan middag. Just nu saknas spontaniteten och jag vill bara kura ihop mig i soffan till en boll. Och pussa på mina nära. Lukten av trolldeg blandat med deras egna speciella doft. Mina fina trollungar. Som retar oss till gallfeber med sina utbrott om kläder, fajten om vem som ska sitta i fåtöljen just den här sekunden, som tar med kladdiga små händer på möbler, som tvingar ut mig ur sängen på nätterna. De där som har ett helt underbart kluckande skratt tills de nästan kiknar, deras söta små teckningar, pärlplattor och lappar. De där som kryper upp i knäet  och ger mig en halvslabbig puss. Trollungarna som man vill skydda från allt ont i hela världen. De bästa.

Jag hoppas att jag fasar in på rätt spår snart igen. Och det kanske helt enkelt får vara en tid när jag bara är hemma och tankar energi hos mina nära. Julfester och annat får ge avkall. Det finns viktigare saker just nu. Familjen. Den bästa.