fredag 3 september 2010
Som knivar genom märg och ben
Barnskrik är bland det värsta som finns. Det liksom skär genom kroppen som knivar. Efter ett kolikbarn så behövs det inte mycket som triggar igång känslorna igen. Lillasyster har hela förmiddagen skrikit så snart jag lagt ner henne. Till slut kommer man till den punkten där man liksom måste klä på sig och fixa lite innan storebror ska hämtas på dagis. Resultatet blev en missnöjd lillasyster som däckat i babysittern av ren utmattning. Just nu känner jag mig dränerad och skulle bara vilja dra täcket över huvudet och vakna när hon är 3-4 månader gammal och värsta skrikperioden är över. Dagens handling uteblir och sambon får vackert göra det på hemvägen för nu hinner jag inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
4 kommentarer:
Vår Tilda hade kolik sina första månader...Fy så jobbigt det var..
Hela den första mysiga bebistiden förbyttes under eftermiddagen då hon skrek konstant nästan till midnatt..
Jag grät och vyssade och grät och vyssade...Tyckte så otroligt synd om henne och kände mig som världens sämsta mamma..
Så jag vet hur det känns och precis som du säger..
Man måste ju gå på toaletten och man måste klä på sig och hämta barn osv...
Men, när det väl går över och det gör det så är allt bara härligt:-)
Är ändå avis på dig med liten hemma:-D
Massor med kramar
Ja huh vad det är jobbigt, tack och lov går dessa månader ganska snabbt. Dåligt tröst, men det är bara att se framåt! Vilken fin blogg du har förresten!
Usch inget roligt. Jag har dock inte haft kolik barn men de har haft sina stunder då inget hjälpt. Man vill ju säga upp sig som mamma men de andra stunder som är bra fullkomligt älskar man att vara mamma.
STOR KRAM
Ja det verkligen gör ont i mammahjärtat när de skriker och har ont.
Har du sjal eller sele så att du åtminstone inte bär sönder dina axlar nu när hon vill bli buren så mycket?
Kramar från Viola
Skicka en kommentar