Barnagråt och tandagnisslan

Helt plöstligt har det gått några dagar igen sedan jag skrev. Det är väl bara att inse att jag inte är typen som skriver dagbok. För som namnet gör gällande så är det väl just dagligen man bör skriva?



Sen sist har vi varit på fika med FL-tjejerna. Det var kul att se dem igen. Det var ett tag sen sist. Vi var på det vanliga gamla fiket. Tyvärr rätt charmlöst men gott om plats. Och det är ju sånt som vi latte-mammor vill ha. Nu räcker det inte bara med goda latte, nu måste det finnas skötbord, barnvänlig personal och plats för ett gäng barnvagnar. Saker och ting ändras och mitt favvo-fik Baresso är ett minne blott. Försök få in en barnvagn där...





I går träffade vi två från BVC´s föräldragrupp. Ena tjejen var bara med och fikade eftersom hon hade långväga gäster hemma. Men jag och M tog en lång skön promenad. Kändes väldigt bra att få röra lite på sig nu när det inte blivit träning på någon vecka. På måndag är det dock Sats Baby igen och jag skiter i om jag fortfarande är förkyld då. Orkar liksom inte vänta längre nu.





I dag är det inte Noels dag. Han är gråtig och missnöjd. Man ger honom mat...han är nöjd en stund sen börjar han grina. Man leker...det går bra en stund, sen börjar han med sitt gnällande. Har börjat kalla det "missnöjesgnället". Det har ett visst sound. Långdraget lite råmande gnäll. Eller? Ja, svårt att förklara. Det är ihållande. Inte jättehögt till en början men det eskalerar snabbt om man inte är där på några röda.
Om han ändå varit nöjd med att bli runtburen men det hjälper inte heller efter ett tag. (för övrigt så är det nu man inser att styrketräning är väldigt bra) Rastlös som sin mor så duger det bara en kort stund. Kan han inte brås mer på sin far (annat än utseendemässigt) som satt som en propp hemma när han var liten och fick sättas ut på trappen på luftning för att han skulle få frisk luft?



Trots att det idag och en del andra dagar bor en liten farbror som kan gnälla sönder huvudet på en så vill jag inte byta. Faktiskt inte ens för en dag. Det här är ju vår gnällis, vår lilla butterkaka. Och när han ligger i sin säng (efter en stunds sövning och otaliga nappinstoppningar...) och ser så där underbart mysig och avslappnad ut, kan man ju inte annat än att smälta och blir varm inombord.