Here we go again...

Jaha, då var man här igen. Ny blogg och nytt liv? Eller i alla fall ett annat slags liv.

Jag har nämligen gått och blivit mamma. Ni vet, sån där som står med förkläde på (bullbakandes) och en unge på ena armen och en kaffe (latte såklart) i andra. Eller...?

Konstigt att min bild av en mamma alltid är någon slags übermänniska som bakar, städar, går på föräldramöten hit och dit, torkar snor, dricker kaffe och självklart ändå alltid är snygg och välklädd.

Hur kommer det då sig att jag hasar omkring i mina gamla jeans med en kräkfläck på tröjan och en mörk blå-lila ton under ögonen?

Riktigt så illa är det väl inte dagligen men jag ska villigt erkänna att jag än så länge är långt ifrån någon glamourmamma. Den rätta glamourlooken kanske infinner sig snart.

Orsaken till denna förändring i mitt liv heter NOEL. Och är självklart One of a kind.
Trots en del sömnlösa nätter, kräks på tröjor, gallskrik, bajsblöjor är han den bästa.

Jag har ju hela tiden fått höra av andra mammakompisar att det inte finns någon så stor kärlek som den till ett barn. Och visst insåg jag förut att de har rätt men inte att de hade SÅ rätt!

N är min största kärlek. Det jag känner när han tittar på mig med sina fina blå ögon är obeskrivligt. Stort, varmt och underbart! Att denna lilla kille så vänt upp och ner på hela min värld. På bara några veckor.

Kärlek!

N föddes 16 timmar efter att vattnet gått på BB Stockholm.
Det var en tisdag 25 september och ute var det soligt och fint. Jag kom faktiskt ihåg att jag mitt bland alla värkar (ståendes på alla fyra över en sackosäck) tittade ut genom fönstret och tänkte att här ligger jag och ska föda barn medan andra är på jobbet. Detta var innan lustgasen hade mig i sitt hårda grepp. Länge leve lustgasen!

Jag ska lägga in min förlossningsberättelse här så småningom. Konstigt att man så fort glömmer hur jäkla ont det gör att föda barn. Som en kompis så fint beskrev det- melonbajsa- För det är så det faktiskt känns. Hade jag inte läst något om barnafödande förut kunde jag nästan ha svurit på att barnen faktiskt kommer ut där bak.

Nog om det. Den här bloggen är för att skriva om mitt nya liv som mamma och om min nya kärlek Noel.